Ett missförstånd

Sent på fredagseftermiddagen kunde man läsa att EFD och generalsekreteraren Linda Wijkström har gått ut med att allt som sades i mitt förra inlägg här ska ha berott på ett väldigt olyckligt missförstånd. Visst ska fotograferna som bär fotoväst även i fortsättningen ha tillgång till innerplan i Damallsvenskan. I söndags var det tydligen så att SvFF:s matchdelegat inte släppte in fotografer på innerplan och Malmö IP och nu kommunicerar alltså EFD att detta var fel och att man kommer att ta tag i saken och undersöka hur detta kunde hända i Malmö.

Tyresömatchen som EFD har reagerat på enligt tidigare rapportering nämns inte längre.

Vad bra, då får ni som intresserar er för damfotboll även under de kommande matcherna tillgång till bra matchbilder om ni inte hinner gå på arenorna eller om de ligger för långt borta.

Fast bäst upplevelse får man verkligen ute på en fotbollsarena mellan LF Arena i Piteå och redan nämnda Malmö IP.

Mediabevakningen av damfotbollen ska försämras

För några dagar sedan skrev jag om att publiken på arenorna i Damallsvenskan har minskat drastiskt sedan 2005. 25% av åskådarna har försvunnit.

Man skulle kunna tro att klubbarnas intresseorganisation EFD (= Elitföreningen Damfotboll) gör allt i sin makt att vända trenden, att få tillbaka de som försvunnit och till och med att locka nytt folk till arenorna. Man skulle kunna tro att ett sätt att göra detta är att främja mediebevakningen av matcherna, att ge reportrar och fotografer de bästa möjliga förhållanden att jobba efter.

Så gör dock inte EFD som väljer att gå i motsatt riktning.

Enligt dess generalsekreterare Linda Wijkström ska det inte finnas fotografer inom avspärrad område längre. Med andra ord ska fotografer bege sig ut på läktarplats. Endast sändande bolag, dvs TV4 och SVT ska få beträda område innanför avspärrningarna och de får också göra intervjuer med spelare på planen efter matchen. SVT:s reporter Chris ”Wåmbå” Härenstam stoltserade på Tyresövallens spelplan efter matchen och fick intervjua vem han ville.

Det ska dock inte ”vanliga” dödliga kunna få göra enligt EFD:s generalsekreterare. Att det finns två världar tyder på att det finns ett pris (i kronor alltså) som ska betalas för att reglerna inte gäller eller för att skriva in sig rättigheter i reglerna.

Alla icke-sändande bolag eller människor ska sitta på en presskonferens istället som dock ofta inte hålls. Hur ofta har jag inte hört ”Idag kör vi ingen presskonferens…” när jag satt i något pressrum och väntade. Och när jag fick veta detta hade spelarna stuckit från anläggningen eller befann sig i duschen där det är inte så bra med intervjuer.

Man ska inte fotografera inom avspärrningarna. Man ska inte prata med alla spelare. Är det sant? Nej, inte riktigt, eftersom EFD har åtskilliga gånger sagt att de vill ju endast göra det lättare för oss. De vill ju att vi ska ha tillgång till folk. Som föräldrar ska vara förmyndare för sina barn så vet EFD vad som är bra för oss som skriver om damfotbollen,. Det vet inte vi själva.

Just det, i manualen ELIT som jag fick tillgång till, står det att klubbarna ska inrätta så kallade MIXED ZONES där media kan möta spelarna och snacka med dem.

Det är nästan så att man skrattar högt. Mixed zone finns i stora turneringar, det kommer att finnas under EM nu och även där måste arenorna bygga tält (som t..e. i Kalmar) för att uppfylla UEFA:s krav på mixed zone. Det finns inte en enda mixed zone i hela Damallsvenskan. Jo, men den ska finnas, säger EFD i manualen. Vi gör det lättare för er. Och eftersom det är så så får man varken fotografera inom avspärrningarna eller prata med spelare utanför eller ännu värre på plan efter matchen. Varför inte egentligen? INTE EN ENDA spelare som jag pratat med sedan jag gör damfotboll har NÅGONSIN klagat på att jag ville prata med henne och hjälpa till att hon och hennes klubb och DAMFOTBOLLEN skulle få publicitet. Det gör bara klubbarnas egen intresseorganisation.

Det största som EFD presenterade på Damallsvenskans upptaktsträff var en fotoutställning om damfotboll. Svart-vita bilder som kommer att visas på Rica hotellen i några utvalda svenska städer. Men, damfotbollens supportrar bor inte på hotell. Som engelska målvakten Rachel Brown uttryckte det för några år sen: – Våra fans flyger Easy Jet och bor på vandrarhem.

Just det. Verkligheten och EFD, EM-året 2013 verkar det vara två olika saker.

Intresset för damfotbollen sjunker

Som Tomas Pettersson så riktigt påpekat i hans krönika efter den damallsvenska upptaktsträffen fanns det ett ämne som tydligen var tabubelagd. De minskade publiksiffrorna för damfotbollen. Trots att damfotbollen har utvecklats enormt de senaste tio åren och själva idrotten har blivit proffsigare, eliten bredare mm så har publiksiffrorna för damfotbollen på klubbnivå inte bara stått stilla, publiken har faktiskt lämnat damfotbollen. Om man tittar på den officiella statistiken så hade vi 2005 en snitt på 1110 åskådare per match medan sju år senare, år 2012 alltså endast 836 kom till matcherna – trots Marta, trots ett VM-brons från året innan. Det är en minskning med 274 personer per match eller drygt 25%, vilket innebär att vi har tappat inte mindre än var fjärde åskådare.

Vi trampar på samma ställe och går till och med bakåt. Det är frustrerande. Var finns initativen som ska locka mer publik till arenorna?

Jag ser en stor fara att vissa av EM:s matcher i juli kommer att spelas för väldigt tomma läktare. Att SvFF och organisationskommittén lägger huvudvikten på initiativet den 12:e spelaren har åtminstone lett till att tre av turneringens 25 matcher har sålt ganska bra – matcherna där Sverige spelar i Göteborg och Halmstad.

Men även förra helgens Sverige-match mot Island hade bedrövligt dåliga publiksiffror.

Och med all respekt? Varför Island?

Vill man skapa uppmärksamhet kring en stundande turnering i det egna landet hade jag satsat allt för att få USA till Friends Arena och gjort detta till ett mediespektakel värd namnet. Konstigt nog var ju USA i Europa förra veckan och spelade matcher i Tyskland (17.000 åskådare i Offenbach) och Holland (10.000 i Den Haag). Borde det inte varit given att man med god framförhållning och med de bestående kontakterna (Sveriges förbundskaptén var som bekant USA:s förbundakaptén tills för några månader sedan) försökt att få det bästa motståndet ur sportslig, men framför allt publikmässig synvinkel till Sverige för att ge turneringen en bosst? Nej, tydligen inte.

Många som var i Växjö tror att det inte var 2412 på arenan – en ganska blygsam siffra egentligen – utan att det måste ha varit mycket mindre folk. Jag kan inte säga nåt om detta, men har hört påståendet från flera som vistades på Myrsjöhus.

Hur många kommer att se Island möta Holland där i juli?

Tyresö är starkt, men inte i en klass för sig

Gårdagens supercupfinal var från och med matchminut 46 en mycket underhållande och högklassig tillställning. För tredje gången förlorade Tyresö en final mot Göteborg. Själva supercupen är inte mycket mer än ett jippo som inte betyder så mycket. Knappt 450 åskådare sökte sig trots solsken, trots ledighet och trots två lag fyllda med landslagsspelare till Tyresövallen och beslutet att lägga ned snacket om att spela en match på Friends Arena var helt rätt. Damfotbollen engagerar fortfarande en ytterst liten skara människor i Sverige och Damallsvenskan behöver åtminstone några år för att fylla Friends Arena.

Kanske är det stället för en Champions League semifinal mot Olympique Lyonnais efter ett svenskt EM-guld?

I Hans Löfgrens planering som han gjorde i sin mytomspunna Power Point för ett antal år sen ingick SM-guldet 2012. Detta löfte infriade han som numera är endast en helt vanlig medlem i föreningen. En medlem som dock fortfarande verkar hålla i alla trådar, men det vore en annan historia, en annan post. Det konstiga är ju bara att han fortfarande gör det mesta, men att klubben påstår att det är inte så.

Hans andra löfte var att vinna Champions League 2014.

Och det lär bli betydligt svårare än att snuva Malmö på SM-guldet på deras IP. Hindret stavas L-y-o-n. Jag har sett Lyon i torsdags och Tyresö i går. En sak är säkert: Olympique Lyonnais hade inte förlorat mot Göteborg efter straffar. De hade fullständigt krossat Göteborg och de hade även krossat Tyresö.

Det är många som säger, speciellt i Tyresö, att man varit överlägsen, haft massivt övertag i bollinnehav och mer chanser, att man kunnat avgöra mot Göteborg i går. Jo, visst. Men man gjorde inte det. Och det var inte första gången. Det var i stort sett tredje gången. Det går inte att säga att Göteborg klarat sig undan med ren tur i tre cupfinaler. Nånting stämmer i Göteborg och nånting stämmer inte i Tyresö. Så mycket otur kan man inte ha.

Låt oss säga det rent ut: Jag tror att Tyresö kommer att vinna Damallsvenskan helt överlägset. De har den i särklass bästa truppen och pressen som de la på Göteborg. åtminstone stundtals i går, klarar endast Malmö och Göteborg korta perioder. Alla andra lag har inte en chans i år. Samtidigt tror jag att Malmö och Göteborg kommer att tappa fler poäng på vägen än vad mästarna kommer att göra. Men mitt tipps inför säsongens början kommer senare.

Tillbaka till Europa. Olympique Lyonnais har en omsättning på drygt 55 miljoner kronor. Tyresö är enligt källor uppe i 20 miljoner nu efter man knutit till sig den minst sagt omdebatterade storsponsorn Prioritet Finans. Det är en bit kvar. En bit kvar är det även för organisationen där Tyresö förvisso har gjort stora framsteg med mycket bra människor runt omkring anläggningen och laget. Men Lyon är trots detta något ljusår före. Det är en kvalitet i truppen med tio aktuella franska landslagsspelare som inget annat lag i världen kan visa upp eller komma i närheten av. En mycket stor skillnad är förstås backlinjen.

I går såg vi att Jodie Taylor vid ett antal tillfällen lätt som en plätt vann löpdueller mot Karin Lissel och Johanna Frisk. Har man sett hur Lotta Schelin vasst som ett rakblad skar sig genom Malmös backlinje, anar man att även Lissel och Frisk skulle bli yr om de fick möta henne. Även om Annica Svensson gjorde en mycket aggressiv insats som högerback så hade hon också sina problem med Göteborgs underbara talang Olivia Schough som kan bli årets genombrott på riktigt i Damallsvenskan.

Marta som fortfarande är en garant för ganska många mål hon är involverat i, blir dock inte yngre. Hon är nyss fyllda 27 år och trots att hon hade en viktig roll i gårdagens match med ett mål och en assist kan man inte förbise att hon tar pauser, att hon försvinner ibland. Planens gigant i Tyresö var Vero Boquete som verkar ha blivit ännu bättre mellan åren. Fortsätter hon spela som igår är hon lagets självklara profilspelare.

Tyresö måste investera i backlinjen och skaffa åtminstone två backar i världsklass om man verkligen vill vinna mot lag som Olympique Lyon eller Paris Saint-Germains kommande CL-säsong. I Sverige räcker det kanske att ta ännu ett guld, men så har svenska lag inte gått vidare än kvartsfinal i tre år i rad nu.

En annan sak kan hända i Göteborg: Jessica Landström har stark konkurrens om en startplats av både Schough och Taylor. Det kan mycket enkelt hända samma sak som i Frankfurt, att hon hamnar på bänken. Båda konkurrenterna är snabbare och har en bättre bollbehandling.

66 utländska spelare i Damallsvenskan

Varje år kommer ämnet på nytt. Har vi för många utländska spelare i Damallsvenskan? Nu var det självaste förbundskaptenen som kickade igång en gammal, men kär debatt.

I år är det hittills 66 spelare från 19 länder som tjänar sitt levebröd med att spela fotboll i Sveriges högsta serie. Jag hade en intressant diskussion med en fransk supporter i går som skrev att han tycker att vi har för många utländska spelare i Damallsvenskan och att det skadar kvalitén. Inte för att jag håller med, men det var spännande att titta på laguppställningarna i torsdags när Sveriges i särklass ”utländska” lag LdB FC Malmö mötte världens bästa klubblag Olympique Lyonnais.

Medan tränaren Jonas Eidevall skickade åtta utländska spelare på planen för att återupprätta hedern efter den desaströsa 0:5 förlusten i Frankrike, skrev hans motståndare Patrice Lair upp nio franska namn på lappen som han överlämnade till fjärde domaren.

I Lyon, så skrev min nye franske vän, köper man utländska spelare ENDAST om man är alldeles säker på att de tillför laget någonting som man inte kan hitta på den inhemska marknaden. Jag tvivlar på att svenska lag tänker likadant. Men det är visst deras ensak att ha så många spelare i truppen som de tycker är bra. Men intressant är skillnaden mellan Frankrike och Sverige.

Här kommer listan med alla utländska spelare i DA 2013. Den toppas av Malmö och i botten ligger Jitex och Mallbacken.

10 LdB FC Malmö: Thora Helgadottir, Ali Riley, Paula Radtke, Katrine Veje, Sara Björk Gunnarsdottir, Katrin Schmidt, Yoreli Rincon, Ramona Bachmann, Manon Melis, Anja Mittag

7 Tyresö FF: Line Röddik Hansen, Meghan Klingenberg, Elaine Moura, Kirsten van de Ven, Vero Boquete, Christen Press, Marta

7 KIF Örebro: Stephanie Labbé, Marie-Eva Nault, Susanna Lehtinen, Irena Martinkova, Lucie Martinkova, Sanna Talonen, Sarah Michael

7 Kristianstads DFF: Brett Maron, Sif Atladottir, Nicole Sykes, Gudny Odinsdottir, Margret Lara Vidarsdottir, Johanna Rasmussen, Lorca van de Putte

6 Vittsjö GIK: Lois Geurts, Kendall Fletcher, Ifeoma Dieke, Mandy van den Berg, Kirsty Yallop, Jane Ross

6 Piteå IF: Lydia Williams, Faith Ikidi, Hallbera Gisladottir, Anna Westerlund, June Pedersen, Francesca Ordega

5 Kopparberg/Göteborgs FC: Camille Levin, Anita Asante, Yael Averbuch, Cathrine Dyngvold, Jodie Taylor

4 Linköpings FC: Marianne Gajhede, Renée Slegers, Pernille Harder, Linda Sällström

4 Umeå IK: Katrin Jonsdottir, Ogonna Chukwudi, Rita Chikwelu, Tuija Hyyrynen

4 Sunnanå SK: Carys Hawkins, Helene Ukaonu, Annika Kukkonen, Perpetua Nkwocha

3 Mallbacken: Kaitlynn Fraine, Maija Saari, Hayley Lauder,

3 Jitex BK: Minna Meriluoto, Annica Sjölund, Leena Puranen

Endast Egelryd

Kortfattad. Skönt för Lisa Klinga att hon lär få spela i allsvenskan i år, men det behövdes ett utlåningsavtal med Piteå IF för detta. Nu är endast Jennifer Egelryd kvar i Tyresö FF som den sista egna talangen i truppen. Hammarlund stack till Linköping eftersom hon knappast hade fått spela från start. När Pia Sundhage klagar om för många utländska spelare borde hon även titta på om klubbarnas egna talanger har en chans att spela för det lag som uppfostrade dem som fotbollsspelare. I Tyresö finns fem startande svenskor, men ingen av dem har varit junior i mästarklubben.

Pia Sundhage har fel

Världens bästa klubblag gör intåg på ett kyligt Malmö IP

I går befann sig Pia Sundhage och jag på Malmö IP och såg hur Olympique Lyonnais gjorde sin plikt och gick vidare till semifinal i Champions League. Hon satt någonstans på läktaren medan jag stod bakom Thora Helgadottirs mål för att se hur världens bästa klubblag anfaller och för att ta bilder på stjärnorna. Det var inte så mycket media på plats, inte mycket publik heller. Visst, det var ruskigt kallt och man visste innan innerst inne vem som skulle gå vidare till semifinalen mot Juvisy. Men 1256 är ändå inte godkänt när den svenska publiken har möjlighet att se det lag som leder damfotbollen in i ett nytt skede, en ny dimension.

Visst var det väldigt imponerande. Malmö försökte, skapade några chanser, speciellt i första, men målen gjorde Lyon. Först Abilys smörpass till Lotta Schelin som vass som ett rakblad skar sig genom den skånska försvarslinjen och iskallt gjorde 1:0. Och på slutet Wendy Renard, den långa, långa mittbacken som hoppade huvudet högre och nickade in 3:0 i en match som Lyon spelade på halvfart mot ett Malmö som försökte allt. Skrämmande överlägsen var både Juvisy och Lyon. De spelade fyra matcher mot två av Sveriges bästa lag och de vann alla fyra. Målskillnaden skrevs till 12:1 totalt.

12:1

Vad säger det om maktbalansen mellan medaljkandidaterna Frankrike och Sverige fyra månader inför EM?

Visst, visst, den svenska säsongen har inte börjat och fransyskorna är mitt i. Detta argument köper jag inte. Man visste mycket länge om dessa matcher, ett drygt halvår och man hade mycket tid att förbereda sig. Och varför i all världen kunde Umeå IK gå till final samma årstid, mot lag som var mitt i sin säsong?

Pia Sundhage var inte nöjd. Inte nöjd med att Malmö och Sverige är så klart underlägsen Lyon och Frankrike säkert, men i går fick hon ett litet utbrott och undrade varför hon överhuvudtaget hade kommit ner till Malmö för att se bara fyra svenskor varav en (den enda världsklasspelaren vi har) spelade i det franska laget.

- Jag kritiserar inte Malmös satsning specifikt. Men nu hörde jag att något annat allsvenskt lag tagit in sin femte utländska spelare och så ser det ut överallt. Det är farligt för utvecklingen på lite sikt, sade Sundhage till Sydsvenska Dagbladet och fortsatte med att spela bollen till EFD som bör göra något, som hon uttryckte sig, Sedan jämförde Pia situationen med den för 5-6 år sen när Umeå var på topp och majoriteten var faktiskt svenskor.

Men Pia Sundhage har fel. Utvecklingen inom damfotbollen går framåt, vi kan och borde inte försöka hejda den. Naturligtvis hade Pia en helt annan situation att jobba med under åren i USA där det finns hundratals talanger varav flera dussin är kapabla att bli landslagspelare. Redan för många år sen har herrfotbollen i en del av globaliseringen hamnat i en situation där endast få spelare i de bästa ligorna är inhemska. I Tyskland var Energie Cottbus för ett par år sen det första laget i Bundesliga som började en match med en startelva helt utan tyska spelare.

Det har blivit vardagsmat att de bästa målskyttarna är utländska spelare. Bästa svenska i vår inhemska serie var ifjol Madelaine Edlund med sina 13 mål. Hon var inte ens nära Anja Mittag eller Christen Press. I går startade alltså Malmö med endast tre svenskor: Amanda Ilestedt, Lina Nilsson och Malin Levenstad. Om man skulle vilja provocera lite skulle man även kunna påstå att alla tre svenskor spelar i lagets sämsta del: backlinjen. Den som fick åtta baklängesmål.

Svenska talanger får inget andrum att utvecklas. Detta skadar på sikt fotbollen. Pia Sundhage är inte ensam om den uppfattningen. Den delas av många experter, men vad ska man göra mot detta? Stänga gränserna och begränsa den fria arbetsmarknaden i Europa? Få klubbarna att skriva på ett papper där de förpliktar sig frivilligt att avstå från att rekrytera fler än låt oss säga fyra utländskor?

Jag tror att vi ser bara början av en utveckling. Anledningen? Det är den att importerna begränsas just nu på en inte så lång rad länder. Finland, Island, USA, Tyskland, Nigeria, Australien, Kanada, Holland och några till. Nu har KIF Örebro blivit den första klubben som tar in tjeckiska spelara med syskonparet Martinkova. Pavlina Scasna betraktar jag som ett tidigt undantag, hon var en världsklasspelare och den första som slog igenom utomlands. Intressant nog var det Pavlinas förmedlarinsatser som gjorde Martinkovas byte möjligt. Jag har alltid sagt att det finns ett större antal mycket intressante spelare i öst: i Ryssland, Ukraina, Tjeckien, Slovakien, Serbien, Polen. Snart kommer även klubbarna i Damallsvenskan upptäcka detta och importerna kommer att öka ännu mer.

Visst är det på ett sätt beklagligt att det är så. Och kanske har Pia Sundhage inte fel som rubriken påstår, kanske är det snarare så att hon inte har förstått att det är riktningen som det här kommer att fortsätta i. Oavsett om vi vill detta eller inte. Men jag såg hennes utspel i går kväll även som en suck, en insikt att Frankrike blir väldigt svårslagna i EM och att en möjlig förklaring skulle kunna va att svenska talanger inte får tillräckligt mycket spelpraxis här hemma. Men även tyska Bundesliga hade fler än 60 utländska spelare i sina tolv lag.

Men en sak blev väldigt tydligt genom Juvisys och Lyons insatser mot Göteborg och Malmö: Den franska ligan som låg efter för fyra år sedan har gjort jättekliv och har lämnat Damallsvenskan bakom sig med stor marginal. Om ambitionerade Tyresö med Hans Löfgren i bakgrunden kan göra skillnad får vi se först om drygt ett år. Vi får hoppas. I den startelvan kan Pia se Carola Söberg, Johanna Frisk, Karin Lissel, Caroline Seger och Lisa Dahlkvist om alla blir friska, en knapp utländsk majoritet där bara.